Flugsvamp
Från Drugwiki - Information om droger, steroider och medicin
Innehåll |
Generell information
Flugsvampar har en hallucinogen verkan men effekterna skiljer sig mycket från psilocybinsvampar eftersom flugsvamparna innehåller muskarin, muskimol och ibotensyra som bl.a verkar som GABA-agonister och ger en dissociativ effekt.
Arter
- Amanita muscaria (Röd flugsvamp)
- Amanita pantherina (Panterfläckig flugsvamp)
- Amanita regalis (Brun flugsvamp)
Det finns även flugsvampar som istället innehåller Bufotenin och minimala mängder andra tryptaminer:
- Amanita citrina (Vitgul Flugsvamp)
- Amanita porphyria (Mörkringad flugsvamp)
- Amanita tomentella
OBS! Tänk på förväxlingsrisken med bl.a Amanita phalloides (Lömsk flugsvamp) som är dödligt giftig.
Historisk användning av flugsvamp
Röd flugsvamp har använts som drog hos shamaner i Sibirien och bland andra folk runt polcirklen. Det finns rykten om att samiska shamaner har använt flugsvamp i sina ritualer, men källorna är få och osäkra.
Gordon Wasson, samma person som var och letade svampar i Mexico (läs historien om svamparna), begav sig till Indien efter sin upptäckt av psilocybinsvamparna för att leta efter den beryktade drogen soma som nämns i de Tibetanska hymnerna och kunde vara en växtdrog. Han kom fram till att Soman var flugsvampar. Huruvida det påståendet är sanning eller inte kommer vi nog aldrig att veta säkert. Det finns flera andra rimliga alternativ. DMT från lianer som växte runt en numera uttorkad flod, peganum harmala osv..
Förutom rusdrog har flugsvampar tidigare använts för att bli av med huslöss. Man löste upp flugsvamp i mjölk, penslade lite här och där, och lössen försvann. Om dom dog eller bara blev utslagna av drogen en tid är osäkert.
Vikingar
Flugsvamp påstås också vara substansen som bärsärkarna (kämpar som nämns i skrifter från vikingatiden) skulle ha ätit för att framkalla raseri. Detta är med stor sannolikhet en myt. Det finns ingenting som styrker påståendet, mer än vad en svensk historiker (Samuel Ödmann) på lösa grunder fantiserade ihop på slutet av 1700-talet. Om svamparna var det som framkallade raseriet så borde det stått i någon av de skrifter/krönikor som bevarats sedan vikingatiden som gett oss all information vi har om bärsärkar. Det finns inga sådana uppgifter. Det finns däremot andra teorier (1) om att det istället var psykiska sjukdomar som gav bärsärkarna sina raseriutbrott.
Men rent teoretiskt då, skulle det inte kunna stämma? Flugsvampen sägs av användarna ge stora mängder energi, den fysiska styrkan ökar, samtidigt som ett lugn infinner sig. Men den berömda bärsärkagången har få (om någon) upplevt. Dock är ju detta inget som motbevisar att varken flugsvampar eller andra svampar (t.ex toppslätskivlingar) användes som droger i Sverige för tusen år sedan. Med tanke på hur bra man kände till andra drog- och läkemedelsväxter är det ju svårt att tänka sig att någon inte upptäckt även dessa svampars egenskaper.
Effekter
Hallucinogen. Energigivande, avdomnande. Någon får gärna skriva mer utförligare.
Citat från "Studies of Amanita" J. Psych Drugs Jan-Mar 1976. Av Jonathan Ott
"On two occasions in the fall of 1975, I ingested dried caps of Amanita muscaria from Washington. The mushroom caps were eaten as `Amanita chips,' and were tasty. On the first occasion, I ingested the chips along with several grams of Psilocybe cyanescens Wakefield from Washington which had been estimated to contain at least 1 percent psilocin dry weight. The effect experienced therefore have no bearing on Amanita toxicity. On the second occasion, I ingested about 30 grams of the dried caps, and after an hour began to experience a very pleasant opium-like sedation with slight visual phenomena, similar to those described for Amanita pantherina intoxication, although of lesser intensity. I experienced distinct muscarinic effects, characterized by profuse salivation and mild perspiration. Three friends who ingested the mushrooms with me reported similar effects. The muscarinic symptoms were not at all unpleasant. Either these effect were due to muscarine in the carpophores (in which case Amanita muscaria from Washington must contain a much higher concentration of muscarine than is reported for European specimens), or they were produced by some yet-unidentified compound with muscarinic activity.
"Again, I experienced no nausea or other adverse effects. The intoxication was experienced for about five hours, after which I went to sleep and awoke the next morning with no after-effects. During the experience I noticed a rather profound diminution of coordination and balance, effects similar to advanced stages of ethanol intoxication. There were, however, no effects of clouding of consciousness or slurring of speech. One of the friends who ingested the mushrooms with me experienced slight nausea, but no other adverse effects were reported."
Om innehållet
Källa 1
Ämnen som detekterats och/eller isolerats från Amanita muscaria, Amanita pantherina, Amanita regalis, Amanita corthurnata, Amanita gemmata och Amanita strobiliformis:
- (-)-r-4-Hydroxy-2-pyrrolidon-(2).
- 2(3H)-Oxazolone.
- 3-Bromoisoxazole.
- 3-deoxyibotenic acid.
- 3-Hydroxyisoxazoles.
- [3C]Muscimol.
- [3H]-Muscimol.
- 4-aminoalkyl-5-methyl-3-isoxazoles.
- 5-alkoxyisoxazoles.
- 5-aminomethyl-3-isothiazolol (Thiomuscimol).
- [14]Muskimol.
- Alkyl-1-azirine-3-carboxylates.
- D,L-ibotenic acid.
- D,L-muscarine.
- D,L-threo-a-amino-3)x0-5-isoxazolidineacetic acid.
- D,L-tricholomic acid.
- Amavadin.
- GABA.
- Ibotensyra
- Isoxozole.
- Isoxazolin-5-ones.
- L-Muscarine.
- Muskarin.
- Muscarazone.
- Muscarone.
- Muscazone.
- Muskimol. (Agarin, Pantherine)
- Selenium.
- Stizolobic and Stizolobinic acid.
- Theomuscimol.
- Vanadium.
Källa: Teonancatl: A Bibibliography of Entheogenic Fungi av John Allen och Jochen Gartz, PH.D.
Källa 2
"In the Swiss specimens, Ibotenic Acid was found in a percentages ranging from 0.08 to 0.1%. Greater concentrations were in the ripe mushrooms grown in the summer. These concentrations focused in the cap more than the stalk. Takemoto isolated it in small quantities also from Amanita pantherina and Amanita strobiliformis. This sample was from Japan (Eugster, 1968). The compound easily transforms itself through decarboxylation into the most active Muscimol. Because of this, some authors have preferred to give the cumulative percentage of the two compounds together. Benedict and others (1966) found this to be 0.17-0.18% (both for the typus and for the varieties formosa and alba of American origin). In an American pantherina sample, this percentage was 0.46% [Benedict et al., 1966; Chilton and Ott, 19763. Muscazone, finally, is found in all the species in very small quantities."
"Estimating content for an Amanita muscaria specimen of autumnal growth, Muscimol can be found at around 0.05%. This is based on an estimate of a mushroom with a cap 10-15 cm. broad and which weighs approximately 60-70 g. There is a good correspondence between an effective dose of the mushroom (1-10 caps of medium size) and the ones of the isolated compound."
Källa 3
| Art | Ibotensyra |
|---|---|
| A. muscaria (L. ex Fr.) Hooker | 0.03-0.1 % färsk |
| A. muscaria (Fr.) S. F. Gray | 0.0025% färsk |
| A. muscaria (Fr.) S. F. Gray var. muscaria | 0.18% torkad |
| A. muscaria var. formosa (Fr.) Sacc. | 0.17% torkad |
| A. muscaria var. alba (Peck) Coker | 0.18% torkad |
| A. strobiliformis (Paul.) Qu?l. | 0.0015% färsk |
| A. pantherina (D.C.) Fr. | 0.021% färsk |
| A. pantherina (Fr.) Secr. | 0.46% torkad |
| A. pantherina-gemmata (intermediate form) | 0.28% torkad |
Källa: (2)
Externa länkar
(1) Myten om Bärsärkar och Röd flugsvamp.
(2) Amanita muscaria : present understanding of its chemistry
Chemistry and Effects of Entheogenic Amanita Species by Jonathon Ott, from Pharmacotheon