modified on 5 april 2009 at 11.45 ••• 8 947 views

Kategori:Hallucinogener

Från Drugwiki - Information om droger, steroider och medicin

Hoppa till: navigering, sök

Droger och läkemedel som gör att man hamnar i ett fantasiliknande tillstånd.


Innehåll

Uppdelning efter hallucinogenernas kemi.

  • Grupp 1, Hallucinogener kemiskt besläktade med hjärnans transmittorer/receptorer
  • Grupp 1a, Ämnen som är besläktade med centrala nervsystemets transmittorer

(seretonin, dopamin... m fl)


alkaloider

meskalin psilocin(/-cybin) bufotenin DMT LE-25, m fl.

syntetiska LSD25 MDMA (ecstacy) och andra 'designade droger', typ 2CB, DOB, DOM, 2CT2, DOET,


Delirianter

Grupp 2, Ämnen med antikolinerg verkan. (Påverkar parasympatiska nervsystemet.)


  • Atropin, muskazon, muskimol, ibotensyra, hyoscyamin,

skopolamin, tropan. Några eller flera (och förmodligen fler än dessa) av dessa ämnen finns i följande växter: datura, belladonna, bolmört, röd flugsvamp m fl.

Dessutom har vissa antipsykotiska och antidepresiva farmaka atropinliknande verkan.



Övriga hallucinogener

  • cannabinoider
  • fencyklidin (PCP)
  • MAO-hämmare (MAO-inhibitorer)


Hallucinogener/psykotomimetika/psykedeliska droger beskrivs allmänt som ämnen med förmåga att framkalla övergående psykoser.

 Grupp 1A, är ämnen med ofta oerhört stark verkan på centrala nervsystemet.

Serotonin och dopamin är ämnen som upprätthåller stabil tankeverksamhet - de delar också delvis system - och ser till att omgivningen uppfattas korrekt. När dessa slås ut omvandlas verkligheten till ett kalejdoskop av ljus, färger, bilder och mönster. Musik kan utlösa synhallucinationer.

 Grupp 1B, innehåller ämnen vilka ersätter acetylkolin i det parasympatiska

nervsystemet. Om dosen är tillräckligt hög sprider sig verkan till det centrala nervsystemet och ger förvirring. Oftast somnar användaren sedan in och upplever naturtrogna hallucinationer, där han har tagit rollen som ett djur eller fågel. Användaren kan känna sig själv flyga över marken. Häxorna "flög till Blåkulla" med hjälp av växter innehållande atropin och liknande ämnen. Dessa ämnen saknar idag helt betydelse som knark (läs: de säljs inte), även om de verkar ha haft viss betydelse förr, förmodligen för att det inte fanns något bättre. Ibland förekommer det dock att det säljs datura på gatan i USA (ovanligt). Vissa vill hellre kalla dessa ämnen deliriumframkallande istället för psykedeliska. Dock passar de in i beskrivningen av hallucinogener ovan. (Delirium är en psykos.)

 Hämningen av acetylkolinets verkningar ger upphov till ökad hjärtfrekvens, 

nedsatt salivbildning, vidgade pupiller samt minskad svettavsöndring. Effekter som också framkallas av cannabis.

 Grupp 2. Cannabinoider fås från hampa (cannabis sativa ssp. indica). Ämnenas

verknings- och utsöndringsmekanismer är bara delvis kända. Nyligen upptäcktes ett kroppseget ämne, anandamid, med identisk verkan med cannabinoiden THC.

 MAO (monoaminoxidas)-hämmare är ämnen som hindrar monoaminoxidas från att 

utföra sitt arbete, dvs att bryta ner signalsubstanserna. Det finns två typer av MAO, typ 1 som bryter ned serotonin och noradrenalin. Och typ två som bl a bryter ned dopamin. Tillförs en hämmare, t ex harmalin, utlöses stor glädje och hallucinationer. Dessa märkliga effekter har använts för att kurera depressioner. I Sverige har det bruket upphört eftersom depressionen tenderar att förstärkas efter en tids medikation. Dock är nya, kontroversiella medel, som Prozac MAO-hämmare.

Vissa droger som inte klassificeras som psykedeliska preparat kan ge upphov till hallucinationer. Kokain kan ge pseudohallucinationer och vid abstinens taktila hallucinationer (myrkrypningar). Vid avslutat missbruk av bensodiazepiner förekommer kinestetiska hallucinationer då syncentrum tolkar information felaktigt.

En sk designad drog, typ ecstacy, fås ofta genom att korsa amfetamin med en meskalinliknande struktur. Sådana ämnen finns det gott om! Alexander T. Shulgin beskriver i sitt verk, "Phenylethylamines I've known and loved" hundraåttiosju ämnen med bl a typisk 'empatogen' verkan. 'Empatogen' är ett nytt ord som uppkommit för att skilja dessa nya ämnen från de klassiskt hallucinogena/psykedeliska, som istället kallas enteogena. Ordet empatogen (av eng: empathy) valdes för att understryka att deras verkan snarare förändrar sinnesstämning än varseblivning. Detta senare är annars ett nödvändigt ont för att ämnet ska kunna klassificeras som hallucinogent. De nya orden hittades också på för att förhindra sammanblandning med andra "skräddarsydda" droger, exempelvis designade fentanyler, syntetiska opiater vilkas verkningar är narkotiska och inte psykedeliska.

Hallucinogenerna kan alltså - efter deras verkningar - delas upp i: enteogener, empatogener och "delirianter" (antikolinergika). Men som jag sa innan (på ett annat sätt) så tillhör delirianterna egentligen enteogenerna, men eftersom alla källor envetet envisas med att skilja dem åt får väl jag göra detsamma. Cannabis (hasch, marijuana) är nog närmast ett enteogent preparat men har också vissa "sinnesstämningshöjande" egenskaper. Men det har även LSD (enteogen) då det tas i mycket små mängder; då uppträder karakteristiska cannabisverkningar. PCP kan höra till vilken grupp som helst och ingen. Ämnet är ganska likt kokain (?). Ofta blandas dyrt kokain ut med billigt PCP. Problemet är bara att PCP är ungefär lika skadligt som att köra en slägga genom skallen, som en amerikansk kemist sa. Eftersom det är så farligt är det ovanligt att ämnet säljs på gatan idag. MAO-hämmarnas verkningar brukar karakteriseras som enteogena, men de innehåller ju också som jag sa tidigare inslag av stor glädje. De ändrar sinnesstämningen på ett radikalt sätt. Ett slags empatogener alltså (Inte sant, men en bra beskrivning). Att MAO-hämmare säljs på gatan är mycket ovanligt (i nivå med datura).


Skillnaden mellan hallucinogener och centralstimulantia.

Eftersom meskalin är en enteogen och amfetamin en centralstimulant och om man korsar dessa en empatogen fås, går det att räkna ut att skillnaden mellan enteogener och centralstimulanter är svår att dra. Det är ett problem. Men vissa struntar i det och buntar samman alltihop till 'de psykotropa ämnena'. Andra får nöja sig med olika "nivåer", från enteogener, till empatogener, till stimulanter. Här bör tilläggas att många enteogener "inducerar" eufori (i likhet med centralstimulantia, dock i mycket lägre grad), de har alltså mindre stimulerande egenskaper. Även det motsatta gäller, att vissa centralstimulantia kan ge hallucinationer (typ kokain). Terence McKenna föreslog en gång ett sorts periodiskt system för de psykotropa ämnena.

 Kokain (centralstimulant) kan ge hallucinationer, men ämnet räknas ändå 

inte till hallucinogenerna. Detta för att kokain och amfetamin i huvudsak riktar in sig på att stimulera utbytet av transmittorer mellan synapserna. LSD och andra liknande enteogener "stör" utbytet, vilket kokain och amfetamin tydligen inte gör i särskilt stor utsträckning. Störningen beror på att transmittorernas och enteogenernas kemiska strukturer är likartade. Serotonin, adrenalin och noradrenalin, samt dopamin är derivat av fenyletylamin. Det är även LSD, meskalin och amfetamin. Eftersom de olika signalsubstanserna har olika "uppgifter" , ger en störning av en godtycklig substans upphov till karakteristiska verkningar. Enteogenerna riktar huvudsakligen in sig på att störa serotoninutbytet och empatogener som ecstacy påverkar i huvudsak dopamin. (Observera: i huvudsak, skillnader finns.) Amfetaminer ger kroppen en massa energi. Inte på samma sätt som kolhydrater och fett utan ämnet frigör istället redan befintlig, lagrad energi. Så verkar även adrenalin. Dessa ämnen startar en fysiologisk reaktion som har till syfte att göra en individ beredd för anfall eller flykt. En skämtare sa att det är därför amfetamin kan utlösa förföljelsemani.


Slang