modified on 31 mars 2009 at 05.09 ••• 37 650 views

Kokain

Från Drugwiki - Information om droger, steroider och medicin

Hoppa till: navigering, sök

Kokain bensoylmetylekgonin är narkotika framställt ur kokablad.

Kokain utvinns ur kokabusken. Namnet kommer av de sydamerikanska indianernas ord Coca för växt, att tugga cocablad är en gammal tradtion i sydamerika och har inte mycket att göra med kokain som renframställdes första gången år 1860.

Kokain verkar genom att frigöra dopamin och norepinefrin samtidigt som det motverkar serotoninets lugnande effekt.

Ett kokainrus ger en känsla av eufori och självsäkerhet, som därefter redan vid måttligt kokainbruk kan övergå i starkt depressiva känningar. Andra baksidor hos kokainets är att det även kan framkalla svettningar, hjärtklappning, konvulsioner och anafylaktisk chock. Namn: Kokabuske

Innehåller: Kokain

Innehåll

Generell information

Tillhör familjen Erythroxylaceae. En buske som blir upp till fem meter hög, har en rödbrunaktig stam och små vita blommor med en doft som påminner om mandel. Bladen är en aning bittra och doften är aromatisk då bladen torkas. Kokabladen är små och ljusgröna med en elliptisk form.Undersidan är bågformad. Förekommer främst i Anderna i Peru och Bolivia.

Historisk användning

Erythroxylum coca har en historia som sträcker sig långt bakåt i tiden i Sydamerika. Upptäckter i Ecuador visar att människan använt sig av drogen så långt tillbaka som för 5000 år sedan. På 1000-talet nyttjade indianstammarna i Anderna kokabladens effekt. Detta för att stilla hunger, ge nya krafter till den som var utmattad och hjälpa människorna att glömma sina sorger och bekymmer. Detta var under den tiden då inkariket grundades och dessa indianer genomled quichuafolkets erövring och brutalitet. Sägnen säger att det var solguden som gav människorna koka. Framför allt var det prästerna och den härskande familjen över inkariket som fick bruka dessa blad. De användes bland annat vid spådom och förutsägelser. Man eldade kokabladen och framtiden ansågs uppenbara sig i de brinnande kokabladens rök.

År 1499 kom Europa i kontakt med kokaplantan genom en präst vid namn Ortís, som berättade om dessa indianstammar i Andernas bergstrakter och hur de utnyttjade drogen. Européerna lärde sig snart att göra likadant, men det var inte förrän 1860 som den rena substansen kokain renades fram i kristallform av kemisten Albert Niemann. Några år senare, 1884 provade ögonläkaren Carl Koller i Wien substansen på tungan och upptäckte att den hade en bedövande effekt. Detta lade grunden till dess lokalbedövande farmakologiska användning som följde. Länge användes kokain framför allt vid ögon-, öron-, näs- och halsoperationer men numer har alternativa lokalbedövningsmedel framställts utifrån grundstrukturen som i de flesta länder används istället. Dessa anses inte ha den beroendeframkallande effekten som kokain har.

År 1885 framställde den amerikanska apotekaren J.S Pemberton en dryck utifrån ett redan då existerande vin, innehållande kokain. Han bytte ut alkoholen mot kolaextrakt och ersatte det vanliga vattnet mot kolsyrat vatten, och så var läsken Coca-Cola® uppfunnen! Naturligtvis togs kokainet bort efter en tid, närmare bestämt år 1903.

Bruk och effekter

De toxiska substanserna, som ger upphov till de centralstimulerande effekterna, återfinns i bladen. Dessa torkas och blandas med en alkalisk mineral som finns i så kallad llipta (askan av brända djurben från lama), för att öka effekten och absorptionen av alkaloiderna. Därefter ”tuggas” dessa blad genom att bladen blötes upp av saliven och denna sväljs därefter ned (det är alltså inte själva bladen som sväljs ned utan endast saliven). Den alkaliska miljön extraherar de aktiva alkaloiderna som ger upphov till effekten.Den maximala koncentrationen kokain i blodet uppnås efter ca 1-2 timmar och durationen varar i ungefär 5-7 timmar. Dosen som erhålls vid denna typ av intag ligger runt 15-50 mg. En kokainmissbrukare har ett dagligt intag på upp till 10 gram per dag. Andra administrationssätt än att tugga är att brygga te på bladen (mate de coca), att via näsan dra upp den renade substansen, injicera upplöst kokain eller att röka kristaller som är derivatiserade från kokain (crack).

Effekten av drogen är bland annat eufori och hyperaktivitet. Förmågan att utveckla idéer ökar och en intellektuell stimulering upplevs. Vid rökning av kokain är det vanligt att blanda upp drogen med tobak eller örter av olika slag. Rökningen ger ett snabbt rus med höga plasmakoncentrationer, men ruset varar inte länge, vilket leder till allt oftare upprepande av användandet.

Biverkningar

Missbruk och användande av kokain är förknippat med många otrevliga och ibland direkt livshotande skador. Hjärtverksamheten stiger, blodkärlen kontraherar och blodtrycket ökar. Detta kan leda till bl.a. störd hjärtrytm, andningsförlamning, hjärtattack, stroke (slaganfall) och kramper. I vissa, sällsynta fall, har det inträffat att en förstagångsanvändare har avlidit omedelbart efter intaget av drogen. Kokain har förmågan att utveckla tolerans hos användaren, d.v.s. större doser behövs för att uppnå samma effekt som tidigare. Samtidigt som tolerans utvecklas försvarar sig kroppen genom att bli mer känslig för den för bedövande effekten så att det behövs en mindre dos för att uppnå en kraftigt bedövande effekt, vilket skulle kunna förklara de plötsliga dödsfall som orsakats av andningsförlamning. En annan tidigare nämnd effekt är att kokain reducerar hungerkänslan och missbrukandet av drogen kan därmed leda till undernäring.

Kemi

Kokain innehåller förutom alkaloiderna en essentiell olja som inkluderar bl.a. metylsalicylat, flavonoider och tanniner. Koncentrationen av alkaloiderna i växten varierar mellan 0,5-1,5 %, beroende på vilken art det handlar om. Den alkaloid som utgör den största andelen är kokain, och motsvarar ca 30 % av den totala alkaloidkoncentrationen. Denna alkaloid är en ester av ekognin. Den rent farmakologiska effekten hos kokain, som alltså utnyttjades vid lokalbedövning, är att den blockerar s.k. jonkanaler i nerver som gör att dessa inte kan leda information till hjärnan från just det berörda stället. Dessutom hindrar kokain återupptaget av de endogena substanserna noradrenalin och dopamin, vilket gör att dessa stannar kvar i den s.k. synapsklyftan längre än normalt. Följden av detta blir att stämningsläget påverkas positivt och en känsla av välbehag och lycka upplevs så länge drogen verkar.

Om innehållet

Förutom kokain innehåller Erythroxylum coca följande alkaloider:

  • Methylecgonine cinnamate
  • Benzoylecgonine
  • Truxilline
  • Hydroxytropacocaine
  • Tropacocaine
  • Ecgonine
  • Cuscohygrine
  • Dihydrocuscohygrine
  • Nicotine
  • Hygrine

Några av dessa icke-psykoaktiva alkaloider används fortfarande för att smaksätta Coca-Cola®.

The LD50 of coca extract is 3,450 mg/kg, however, the LD50 of the extract based on its cocaine content is 31.4 mg/kg.

Externa länkar

Källa

Institutionen för Läkemedelskemi, Avdelningen för Farmakognosi (Pdf)

Wikipedia

Andra

Fallrapporter Erowid

Bildsökning Google

Farmakologi

Kokain har använts som drog nästan lika länge som det funnits. Det kan injiceras, dras in genom näsan ("snorta") och rökas. Berusningen är relativt kort, upp till en timme. Den önskade effekten är ökat självförtroende och pigghet. Kokain verkar genom att hämma återupptaget av dopamin från synapsen.

Slang för Kokain


Kokain i pulverform

Kokain.jpg