EPO (Erythropoietin) är en ny medicin som vissa toppidrottsmän experimenterar med. Den har nyligen konstruerats syntetiskt genom rekombinerad DNA-teknik, som används vid produktion av de populära syntetiska tillväxthormonen. EPO i sig självt är ett proteinhormon som avsöndras av celler i njurarna, när blodets oxygeninnehåll sänks. Det verkar på benmärg genom att stimulera till erythropoes, som är produktion av de röda blodkropparna.

Medicinskt syfte

Kliniskt används det till behandling av patienter som är anemiska på grund av sjukdom, och detta har varit mycket effektivt. Ibland ersätter det blodtransfusioner. Bruket bland idrottsmän har att göra med drogens förmåga att drastiskt öka mängden av de röda blodkropparna, som är blodets oxygenbärande beståndsdelar. Idrottsmännen är medvetna om att ifall de kan öka blodets förmåga att lagra oxygen, kan de också öka prestationen Det är teorin bakom bloddoping. EPO gör i själva verket samma sak, men det är behagligare när man tar i betraktande att det endast kräver några injektioner. Bloddoping kräver att man tappar ut ca. en liter blod, fryser ned det, och sedan tinar upp det igen och ger tillbaka det efter flera veckor. Tyvärr är EPO sammankoppla med några allvarliga faror. Man misstänker att det är orsaken bakom över ett halvt dussin dödsfall bland nederländska toppcyklister.

Blod doping

EPO har en dramatisk effekt på hematokrit, procenten av de röda blodskropparna i blodet. En hematokrit på runt 40 betyder att 40% av blodet består av röda blodkroppar, vilket är helt normalt. Det är inte ovanligt att idrottsmännens hematokrit är över den normala. När en idrottsman injicerar EPO, kan hematokriten till och med öka 40%. Resultatet blir en särskilt hög koncentration av röda blodkroppar. Faran uppstår när hematokritnivån blir för hög. Då kan blodet bokstavligen täppa till en artär och det kan leda till hjärtinfarkt, slag, hjärtsvikt, eller till ett tillstånd som kallas lungödem. Det är en vattensamling i lungorna på grund av insufficiens i vänster hjärtkammare. Risken för artärproblem blir ännu större när en idrottsman blir dehydrerad (uttorkad). Maratonlöpare och cyklister mister naturligtvis stora mängder vätska under en tävling. Denna vätskeförlust kan öka hemtokritkoncentrationen ännu mer och innebära livsfara. Det är vanligast att utövare som håller på med uthållighetsporter använder EPO, men också en del viktlyftare har experimenterat med detta. Jag har för mig att risken med EPO är större än dess fördelar som ett erogent hjälpmedel.