Fentanyl
Från Drugwiki - Information om droger, steroider och medicin
Innehåll |
fentanyl-durogesic
25 mcg/timme = 2,5 mg fentanyl 50 mcg/timme = 5 mg fentanyl 75 mcg/timme = 7,5 mg fentanyl 100 mcg/timme = 10 mg fentanyl
Durogesic ges ofta till de som gått på morfin ett tag, så en ovan person kan dö om han sätter på sig ett 100 mcg-plåster. Fast jag klippte sönder ett 50 mcg-plåster en gång o dränkte in 5 cigaretter i vätskan (fentanylet är löst i etanol). Rökte upp alla 5, och förstår inte att jag kunde överleva det 5 mg är ca 50 doser. Antingen gick en hel del upp i rök eller så är jag ovanligt tolerant. Hög blev jag i alla fall.
Rätt fräckt faktiskt, det varken syntes nått på ciggen eller smakade/luktade nåt och så plötsligt slog det bara till, rätt kul bus om man vill bjuda nån på cigg (fast man riskerar ju livet på honom).
Det är rätt mycket fentanyl ett sånt plåster innehåller. Om en "rus-dos" är ca 100 mcg, innehåller en 100 mcg-plåster 100 doser. Vet inte vad en dos heroin kostar, men säg 300. Det blir 30 000 kr om man säljer det som Heroin!
Fentanyl Hexal
Sandoz finns som depotplåster 25 mikrog/timme, 50 mikrog/timme, 75 mikrog/timme och 100 mikrog/timme.
(genomskinligt och rektangulärt depotplåster som består av en skyddsfilm och 4 funktionella lager (ett skyddshölje, en läkemedelsreservoar, ett frisättningsmembran och en vidhäftande yta 10 cm²)
Dosering
Fentanyl depotplåster frisätter fentanyl under 72 timmar. Frisättningshastigheten av fentanyl är 25, 50, 75 respektive 100 mikrogram/timme. Aktiv frisättningsyta är 10, 20, 30 respektive 40 cm2.
Erforderlig fentanyldos justeras för varje individ och bör kontrolleras regelbundet efter varje administrering.
Val av startdos: Dosnivån för fentanyl baseras på tidigare användning av opioider och man måste ta i beaktande eventuell toleransutveckling, samtidig läkemedelsbehandling, patientens allmäntillstånd samt smärtans svårighetsgrad.
Opioidnaiva patienter
Startdosen bör inte överstiga 25 mikrogram/timme till patienter som inte tidigare har behandlats med opioider.
Fentanyl – narkosmedel vid teaterstormningen i Moskva
De ryska specialstyrkorna använde en superstark narkotika för att söva terrorister och gisslan vid stormningen av Dubrovka-teatern.
Några dagar efter stormningen den 26 oktober av Dubrovka-teatern i Moskva tillkännagav ryska myndigheter officiellt att specialstyrkorna använt en gas som var "ett fentanylderivat", dock inte exakt vilket.
Fentanyler används som narkosmedel i samband med kirurgiska operationer. Ett derivat är ett ämne, som utvecklats ur ett annat ämne, men det kan ha delvis annorlunda egenskaper än ursprungsämnet.
På basen av hittills kända uppgifter ur öppna källor kan man göra följande förstahandsrekonstruktion av vad som hände.
Före stormningen fick varje soldat i specialstyrkorna injektion av ett motgift, troligen ett naloxonderivat. Medlet blockerar alla effekter av opiater (inkl. fentanyler) under flera timmar eller dagar. Det används i praktisk narkomanvård för att göra det omöjligt för heroinmissbrukare att få några ruseffekter ("kickar") av sin favoritdrog.
Inför stormningen sprutades stora mängder fentanyl in genom ventilationsanläggningar och specialborrade hål för att få så vid spridning av gasen som möjligt. Troligen spreds fentanylet i aerosolform, alltså som vattendimma. Vittnesuppgifter per mobiltelefon inifrån teatern om händelseförloppet vid början av stormningen tyder på att den insprutade gasen var synlig.
När tillräckligt många av terroristerna och gisslan efter några minuter visade tecken på att vara omtöcknade eller medvetslösa påbörjades stormningen. Terroristerna sköts. Enligt vissa mediauppgifter skall några ha gripits. Inga självmordsbombare utlöste sina bomber.
Efteråt visade det sig, att 117 av gisslan hade omkommit (enligt vissa källor 169). Omkring 700 överlevde.
Försöket med fentanylnarkos vid stormningen är veterligen det första i sitt slag vid polisoperativa insatser. Det kommer att ge upphov till en lång diskussion kring medicinska, taktiska, juridiska och etiska aspekter på sådan användning.
Fentanylerna utgör en stor grupp syntetiska narkotika, med opiatliknande effekter. De används i medicinsk praxis som smärtstillande medel (bl.a. i speciella plåster som Durogesic®) eller som narkosmedel (Leptanal®, Rapifen® eller Sublimaze®). Vid narkos tillförs de i injektionslösning.
Fentanyler är en typ av narkotika med opiatliknande effekter. De kan vara från 20 till 4.000 gånger starkare än heroin. Sammanlagt finns uppskattningsvis mer än 1.400 möjliga varianter av dessa droger. Många är dock inte fullständigt utforskade. Fentanyler missbrukas i bl.a. USA och Ryssland som ersättningsmedel för heroin. (Omritad från Valter & Arrizabalaga).
Starkare än heroin
Fentanyler är starkt sövande. De framkallar inte hallucinationer, oro eller andra reaktioner, som gör, att människor kan bete sig oberäkneligt. Muskelkontrollen försvagas eller upphör helt. De påverkade lägger sig ner och sover, blir medvetslösa eller avlider i värsta fall av andningskollaps. Effekten inträder hastigt. Fentanyler har kort verkningstid, i praktiken upp till tre timmar. Deras effekter kan lätt hävas med kända motgifter av typen naloxon (i varianter även kända under namn som naltrexon, nalon eller Narcanti®).
En viktig psykisk effekt av fentanylpåverkan är indifferens, trots att man inledningsvis ser och hör allt reagerar man inte. Det kan vara en del av förklaringen till, att terroristerna inte sköt eller sprängde, när stormningen började.
Fentanylerna kan vara mellan 20 och 4.000 gånger starkare än heroin. Den verksamma dosen kan vara så liten som 50 mikrogram (miljondels gram). Det är ungefär samma vikt som ett vanligt korn av koksalt. På den illegala narkotikamarknaden förekommer kraftigt utspädda fentanylberedningar under beteckningar som "China White" eller "Krokodil". Det senare har blivit ett allvarligt missbruksproblem i bl.a. S:t Petersburgsområdet. Även sjukvårdspersonal har missbrukat fentanyler, eftersom medlen är lätt tillgängliga, höggradigt potenta och svåra att spåra i urin. Men de är svåra att dosera i russyfte även för läkare. Från USA redovisades i mitten av 1990-talet ett 20-tal fall, där läkare avlidit av fentanylmissbruk.
Antalet fentanylvarianter har uppskattats till fler än 1.400 men de flesta är inte fullständigt utforskade. Många står dessutom ej under narkotikakontroll och kan därför ännu säljas fritt. Fentanylerna är inte förbjudna enligt internationella konventioner mot kemiska stridsmedel vid inhemska polis- och säkerhetsoperationer.
Fentanyl kan intas genom sväljning, injektion eller hudapplikation (smärtstillande plåster). Det är känt, att fentanyler kan förgasas, även om denna metod ej används i medicinsk praxis. I ett fall i USA värmde en sjukhuspatient ett smärtstillande plåster med fentanyl och inandades gaserna, med resultatet att han drabbades av hjärtsvikt och medvetslöshet. Han kunde räddas med naloxon.
Fentanylberusning har den polisoperativa fördelen, att det går att i förebyggande syfte ge ett effektivt motgift (naloxon m.fl.), som verkar under lång tid. Stormningen kunde således genomföras utan gasmasker. Däremot innebär fentanylförgiftning en allvarlig risk för de drabbade. Det kräver akutmedicinska insatser, som kan häva effekten på någon minut. I denna del synes dock informationsflödet till sjukhusen i Moskva om, att just fentanyl använts, ha varit ofullständigt.
Inför planeringen hade ryska federala myndigheter troligen tillgång till omfattande dokumentation från sovjettidens experiment med olika gaser.
Största narkosexperimentet
Gasningen på teatern är sannolikt världens hittills största narkosexperiment, även om det skedde under former, som ingen svensk medicinsk-etisk forskningskommitté skulle acceptera.
Vid narkos på sjukhus är den samlade aktiva och övervakade gasvolymen några liter och patientens reaktion och vitaltecken (puls, blodtryck, andning, syresättning m.m.) kontrolleras av en särskilt avdelad läkare eller sjuksköterska sekund för sekund. På teatern var den sammanlagda rumsvolymen troligen minst en miljon gånger större, sannolikt i storleksordningen 5.000 – 10.000 kubikmeter. Ingen medicinsk övervakning skedde under stormningen.
Administration av gas eller aerosol över en så stor rumsvolym och till så många människor är bl.a. ett svårt gaskinetiskt fördelningsproblem. Medlet måste spridas ur flera munstycken men det tar ändå lång tid, innan gastrycket fördelar sig någorlunda jämnt. Under tiden hinner gaskoncentrationerna bli mycket höga på vissa ställen.
Till detta kommer, att människor har mycket stora skillnader i känslighet för narkosgaser liksom för alla andra läkemedel eller droger. Efter mer än två dygns väntan med stillasittande och otillräcklig föda och dryck var dessutom de flesta i gisslan i dåligt skick. Även om obduktionsrapporterna ännu inte offentliggjorts, kan man utgå från, att de flesta avled av andnings- eller cirkulationskollaps. Några kan ha avlidit av hjärnskador orsakade av syrebrist. Inandning av uppkräkt maginnehåll till lungorna är en annan möjlig dödsorsak.
Fentanyler har vid medicinsk användning de kända och vanliga biverkningarna att framkalla yrsel, hämma andningen, sänka puls och blodtryck, utlösa illamående och kräkningar samt orsaka muskelstelhet (inklusive bröstkorgens muskler, vilket försvårar andningen). I sällsynta fall kan de ge kramp i stämbanden (laryngospasm), vilket vållar kvävningsrisk.
Andra gaser hade varit svåra att använda mot så stora grupper som på teatern. Tårgas hade vållat risk för panik. Dessutom kan tårgas vara livsfarlig för astmatiker, genom att reta slemhinnorna så kraftigt att det utlöser anfall. Vid inbrytningen under Norrmalmstorgsdramat 1973 använde svensk polis tårgasen CS för att bryta motståndsviljan hos bankrånaren och hans medhjälpare. Den insatsen förbereddes noga med omfattande medicinsk support i direkt anslutning till platsen. Gisslan transporterades med ambulans till sjukhus, där läkare stod beredda. Från Norrmalmstorgsdramat är för övrigt att minnas, att statsminister Olof Palme gav polisen fritt mandat att skjuta bankrånaren. Om det senare behövdes, skulle regeringen ordna abolition.
Lustgas och andra narkosgaser hade inte varit möjliga att tillföra i så stora volymer, att de kunnat användas praktiskt på Dubrovka-teatern. Bland övriga sövande medel finns inga, som i praktiken kan distribueras i tillräckligt stora mängder. De flesta kräver doser, som är 100–1.000 gånger högre än för fentanyl.
Troligen kommer ryska myndigheter att efterhand meddela fler detaljer, varför det kan finnas anledning att justera bilden av vad som verkligen hände.
Av Jonas Hartelius
Referenser
FASS 2002 snpf.org Geschwinde: Rauschdrogen, 4. Aufl., 1998 Perrine: The Chemistry of Mind-Altering Drugs, 1996. Valter & Arrizabalaga: Designer Drugs Directory, 1998.
| Opioider | |
|---|---|
| Opiumalkaloider | Morfin, Kodein, Tebain |
| Syntetiska opioider | |
| Semisyntetiska | Heroin (Diacetylmorfin), Oxikodon, Hydrokodon, Dihydrokodein, Hydromorfon, Oxymorfon, Nikomorfin |
| Fenylheptylamin | Metadon, L-levoacetylmetadol (LAAM) |
| Piperanilider | Fentanyl, Alfentanil, Sufentanil, Remifentanil, Karfentanil, Ketobemidon |
| Fenylpiperidiner | Petidin (meperidin), Ketobemidon, MPPP, Allylprodin, Alfameprodin, Betaprodin, PEPAP |
| Difenylpropylamin | Propoxifen, Dextropropoxifen, Dextromoramid, Besitramid, Piritramid |
| Benzomorphanderivat | Pentazocin, Fenazocin |
| Oripavin | Buprenorfin |
| Morfinanderivat | Butorfanol, Nalbufin, Levometorfan, Levorfanol |
| Övriga | Etorfin, Dezocin, Lefetamin, Tilidin, Tramadol, Loperamid, Difenoxylat |
| Opioidantagonister | Naloxon, Naltrexon |