Heroin, diacetylmorfin, utvinns vanligen ur morfin. Heroin ger en lugnande härlig känsla.
Heroinets historia
1899 lanserade Bayer heroin som ett ofarligt läkemedel.
Heroin började tillverkas av läkemedelsbolaget Bayer AG 1899 som lanserade det som ett helt ofarligt och icke vanebildande medel för den som var beroende av Morfin. Heroin var klassat som läkemedel i Sverige fram till 1964. Från och med 1988 blev själva användningen av narkotika förbjuden i lag och sedan 1993 kan en användare dömas till fängelse. Det var britten och kemisten Charles Robert Alder Wright som år 1874 uppfann diacetylmorfin, genom att koka ättika och Morfin. Dock var det hans tyske kollega Felix Hoffmann som året efter framställde heroin för medicinskt bruk. Hoffmann valde varumärket heroin eftersom hans försökspersoner betedde sig "heroiskt" efter att ha intagit ämnet.
Tillverkning av heroin
Den torkade mjölksaften från Opiumvallmons omogna frökapsel kallas Opium. Ur detta kan man utvinna ett ljusgult, kristalliskt pulver, Morfin. Utvinning av heroin ur morfin sker i två steg: först framställs heroinbas genom att upphetta morfinet med ättiksyraanhydrid. Sedan upphettas heroinbasen med saltsyra för att framställa rent heroin, ett vitt, finkornigt pulver. Ättiksyraanhydrid är svårt att få tag på. Heroinet är ungefär fem gånger starkare än morfin.
Med rökheroin menas att röka den brunaktiga heroinbasen. Heroinbasen kallas även brown sugar.
Heroin eller diacetylmorfin, är ett narkotikaklassat preparat som kemiskt är besläktat med, och utvinns av, Morfin. Till skillnad från morfin har heroin en högre fettlöslighet, vilket gör att heroinmolekylen (diacetylmorfin) snabbare passerar blod-hjärnbarriären.
Biverkningar av heroin
Upprepat bruk av heroin ger muskelvärk, kallsvett, diarré, illamående, feber, kramper, gåshud och sömnlöshet. Även kallat Abstinens, abstinensen får man efter upprepat heroinbruk och blir värrre och värre ju längre man "gått" på heroin. Abstinensen är värre om man injicerat heroinet än om man rökt. Notera att efter en gång får man inte abstinens, eller så lindrig att man inte har ont av det. Heroin är mycket beroendeframkallande, och den som har blivit beroende (heroinist) vill fortsätta för att slippa abstinensen. Beroendet orsakas av heroinets inverkan på det centrala nervsystemets opioidreceptorer, vilka är mål för de naturligt förekommande endorfinerna. Heroinet tar endorfinernas plats och gör brukaren lika beroende av heroinet som alla människor är beroende av det kroppsegna endorfinet. Den som är en regelbunden användare kan få abstinensbesvär bara några timmar efter senaste doseringen.Har man bara tagit heroin ett par gånger känner man nästan inga abstinensbesvär alls, det kommer efter upprepat regelbundet bruk.
Förutom beroendet är de kända biverkningarna av rent heroin förstoppning, störningar i andningen, risk för överdosering, minskning av pupillens diameter, mensrubbningar, minskad sexlust, illamående och kräkningar. Heroin har liten påverkan på de kroppsliga organen, organen sätts i vila av heroin och vissa liknande ämnen. Just denna effekt kan vara positiv - det är livet som många heroinister lever som är skadligt, prostitution, våld, stölder och konstanta på- och avtändningar - inte heroinet i sig. Heroinbrukare lider ofta av förstoppning som en konsekvens av bruket.
Efter ett par minuter har kroppen brutit ner heroinet till 6-acetylmorfin och morfin, så själva effekten är efter de första minuterna i stort sett den samma som ett morfinrus. Den stora skillnaden ligger i den första kraftiga vågen av välbefinnande heroin ger strax efter injektionen.
Då många heroinanvändare lever i miljöer som inte gynnar ett säkert användande av heroin kan de utsättas för betydliga risker. Man kan få HIV/AIDS om man delar sprutor med en HIV-positiv, användaren kan missbedöma sin toleransnivå för heroin och överdosera, vilket förlamar och slår ut andningsreflexen och leder till kvävning om användaren inte får snabb hjälp. För att stilla beroendet kan heroinpundaren vara tvungen att begå brott för att få pengar och överhuvudtaget vistas i en kriminell miljö och utsättas för fara.
 Tillberedning av heroin för att injicera.
Effekter av heroin
Under heroinruset, uppstår en våg av välbehag och tillfredsställelse. Effekten av heroinruset beror på användarens sinnesstämning, på sällskapet, och på om användaren har använt heroin förut. För den som inte gjort det kan ruset innebära en känsla av att alla bekymmer försvinner, all smärta, ångest, tristess och leda är borta, och hon känner en varm våg av lättnad och intensivt välbefinnande. Vid stora doser av heroin känner användaren sig varm, är omväxlande pigg och sömnig och känner sig torr i munnen. Efter ungefär en månads heroinanvändning blir det betydligt sällsyntare med sådana känslor under ruset, och det fortsatta umgänget med heroin består av försök att åter få uppleva det första ruset.
Handel och pris
Heroinets utbredning i världen, "Gyllene halvmånen" och "Gyllene triangeln" syns på kartan.
Råopiumet som är basen till heroin odlas i Afghanistan, Pakistan eller Sydostasien. Varje år tillverkas uppskattningsvis 450 ton heroin. Afghanistan står för 93% av världsproduktionen, under talibanregeringen minskade heroinproduktionen och priset steg kraftigt. Efter talibanregimens fall har produktionen av heroin ökat och priset har minskat markant på gatan. Uppskattningsvis hamnar 5 000 kilo heroin i Sverige, varav tullen beslagtog 10 kilo heroin och polisen 50 kilo heroin under 2003.
Ett gram brunt heroin kostade i Sverige 2004 strax under 1 000 kronor. En ordinär dagsdos ligger på mellan 0,3 gram och 1,5 gram. I Sverige förekommer ingen klinisk användning av heroin, till skillnad från andra länder som Storbritannien.
Rökning Heroin
Viss information på denna sida har slaktats från Heroin User's Handbook. För mer information om rökning av heroin, se den här härliga boken.
Inledning
Rökning är naturligt förknippat med brunt heroin. Rökning av heroin brukar ofta förlöjligas av de riktiga heroinisterna som anser att kanyler is the way to go på grund av sin uppenbara slösaktiga karaktär (det heroin som bara går upp i rök). Även om denna metod kan vara slöseri så beror det helt på tekniken.
Faktum är att rökning av heroin och andra droger är det snabbaste sättet att få i sig det, detta strider mot de flesta begreppen inom narkotikamissbruk, eftersom man verkar tro att pumpa en drog direkt i venen är det mest direkta medel. Men att få läkemedlet i ditt cirkulationssystem kommer inte få dig hög innan det når din hjärna. Läkemedel som intas intravenöst ta en omständlig väg till hjärnan: genom venerna till levern och hjärtat före leverans till hjärnan. När man röker en drog absorberas röken av lungorna, sedan till artärerna och direkt till hjärnan. Tiden det tar från heroinblosset till att man känner effekten är ett par sekunder, inte mer. Men bli inte vilseledda: injicering tar dig högre än rökning. Saken är att det tar tid att röka heroin, Du kan ju inte röka ett gram på en gång. Rökning ger dig en kapplöpning men det är inte riktigt samma kick.
Överlag kan man säga att rökning är säkert, du kommer att känna av heroinet på ett bättre sätt än t ex snortning. Förutom injicering då, som sägs ge aningen högre kick. Rökning av heroin kräver ingen olaglig eller speciell utrustning, det räcker med en tändare eller tändstickor, och en bit folie. Inbitna heroin rökare brukar gilla att röka med tändstickor. Det är ganska mycket teknik inblandat, nybörjaren kommer att "spilla" ganska mycket rök vid sidan medan den vane heroin rökaren har övat fram en teknik på att få i sig det mesta av heroinet. Det är lättare om man är två - då kan den ena person hålla tändaren åt dig och du koncentrera dig på rökandet och sedan turas ni om, dessutom blir det mer socialt. Det kan vara ganska svårt att röka heroin ensam.
Rökning är min favorit metod för att intag av heroin. Det är högst rituellt och har mer av en gemensam känsla.
Förfarandet
Rökning av heroin kan göras effektivt på egen hand men det är mycket lättare som ett par. Den grundläggande tanken är att heroin är placerat på en yta som har en låg värmekapacitet. En eldslåga på ytan underifrån för att värma upp heroinet och koka det. Denna ånga inhaleras sedan med hjälp av något slags rör. Jag börjar med att beskriva rökprocesser för par och sedan avsluta med några tankar om heroinrökning ensam.
Ytan
Valet av en ytan är det viktigaste. Jag har försökt ett antal ytor och nästan alla har misslyckats eftersom de saknade en låg värmekapacitet. Vad detta innebär är att de flesta ytor värms upp och kyls ner mycket långsamt. Ett exempel på detta är asfalt, även långt efter att solen har gått ner, asfalten som har värms upp av solen hela dagen förblir varm. Ta till exempel en bit väldigt tunt glas (en åttondel tums tjock) och elda på det - du kommer upptäcka att det tar ganska lång tid för glaset att värmas upp, samt att det sedan kyls ner väldigt långsamt .
Den perfekta ytan är ett som blir hett det ögonblick du har en låga och kyls bort omedelbart vid borttagning av lågan. Anledningen till detta är att det kan du kontrollera när heroin förångas. När du tillför lågan igen vill man att ytan snabbt ska värmas upp igen och att heroinet kan förångas på nytt så att man kan ta ett nytt heroinbloss utan att något förångas vid sidan och går förlorat, det är ju synd att bjuda kråkorna på härliga heroinångor. En nästan perfekt yta är aluminiumfolie. Det värms upp snabbt och svalnar snabbt och är i allmänhet är en glädje att använda.
Tub
När du har ytan du ska röka på klar återstår att fixa en tub. Folk har använt allt från tomma toa-rullar, avkapade slangar till sugrör, rullade sedlar, rullat aluminiumfolie. Fördelen med att rulla en tub av alumiumfolie är att du kan röka heroinet som fastnar i kanterna senare genom att göra en yta av röret istället, har du något annat material så går det förlorat. Sen är det ganska smidigt att rulla en tub av alumiun, det går utmärkt att rulla kring en cigarett. Nackdelen med tuber av mindre diameter är att det spills lite rök vid sidan. Författaren till boken som nämns ovan föredrar tom toarulle, själv föredrar jag tuber av mindre diameter. Jag vill ta små och längre bloss, men det är en smaksak.
Att röka heroin tillsammans
Det finns flera varianter av heroinrökning. I parmetoden håller den ena foliet med en gnutta heroin placerat mitt på foliet och för eldslågan från tändaren eller tändstickorna under foliet så att heroin bildar droppe flytande oljeliknande massa, genom att luta foliet lite grann rinner heroindroppen neråt samtidigt som det förångas. Den som röker sätter röret till munnen och följer heroindroppen samtidigt som han andas in heroinröken.
I någon sekund efter att den som eldar på heroinet släcker lågan fortsätter heroinet att förångas, så man får vara med och signalera en stund innan man tappar andan så att inget av heroinet går förlorat. Det kan ta ett tag att vänja sig men efter lite vana kommer du bli en bra heroinrökare och kunna röka utan att något heroin går förlorat.
Röka heroin själv
De flesta som röker heroin brukar använda ett mycket litet rör så att de kan hålla den i munnen (i allmänhet ett rör av folie eller sugrör), då har man händerna fria till att hålla i foliet och samtidigt elda under heroinet. Det kan hända att man förlorar lite av röken vid sidan när man gör såhär, och för nybörjar rökare är det svårt att kontrollera låga och folie samtidigt.
För att röka på egen hand måste du ta bort handen kontroll av antingen lågan, den folier eller rör. Som påpekats ovan, röret är ut. Som tur är det finns rimliga metoder med hjälp av två andra. Det är möjligt att använda ett par kvarter placerade med cirka fem inches förutom att hålla folien (vissa kreativa tråd skulptera är också möjligt). Sedan kan du använda en tändare med en hand för lågan och håll röret i den andra.
Jag tycker att den andra metoden bättre. Det innebär att man använder en stationär flamma. Det enklaste exemplet på detta är ett ljus trots en Zippo tändare kommer också att arbeta. I detta fall kan du hålla folien med ena handen, röret med de andra och lägre folien mot lågan som du andas in. Den negativa sidan av denna metod är att ljus flammor är mycket smutsiga och om du använder en du kommer att hamna med en massa sot. Om du använder en Zippo behöver du inte oroa dig så mycket om sot men du måste vara mycket försiktiga så att de lättare faller inte över och att om det gör den inte starta en större brand.
Kemi
Den kemiska beteckningen för heroin är C21H23NO5.
Att klara ett urinprov när man tagit heroin
Heroin sitter i c:a 96 timmar.
Slang för heroin
Andra artiklar relaterade till heroin
Externa länkar
Heroin User's Handbook
| Opioider
|
| Opiumalkaloider | Morfin, Kodein, Tebain
|
| Syntetiska opioider
|
| Semisyntetiska | Heroin (Diacetylmorfin), Oxikodon, Hydrokodon, Dihydrokodein, Hydromorfon, Oxymorfon, Nikomorfin
|
| Fenylheptylamin | Metadon, L-levoacetylmetadol (LAAM)
|
| Piperanilider | Fentanyl, Alfentanil, Sufentanil, Remifentanil, Karfentanil, Ketobemidon
|
| Fenylpiperidiner | Petidin (meperidin), Ketobemidon, MPPP, Allylprodin, Alfameprodin, Betaprodin, PEPAP
|
| Difenylpropylamin | Propoxifen, Dextropropoxifen, Dextromoramid, Besitramid, Piritramid
|
| Benzomorphanderivat | Pentazocin, Fenazocin
|
| Oripavin | Buprenorfin
|
| Morfinanderivat | Butorfanol, Nalbufin, Levometorfan, Levorfanol
|
| Övriga | Etorfin, Dezocin, Lefetamin, Tilidin, Tramadol, Loperamid, Difenoxylat
|
| Opioidantagonister | Naloxon, Naltrexon
|
|
Kontakta oss 
En Español
In English